Om några minuter är det dags att se reprisen av veckans avsnitt av Det Okända, och det är med spänning som jag sitter här vid skrivbordet och väntar. Samtidigt som jag väntar på Det okända går den här veckan mot sitt slut, en vecka som har innehållit många bra och mindre bra saker. I veckan var farfar på besök här hos osd och sov över, vilket gjorde att jag fick lite egen tid med honom och en stor möjlighet att prata finska så mycket jag orkade.
Nu så här på söndag kvällen känner jag en stolthet men samtidigt en viss tomhet, detta beror på att jag i fredags slutade på ABC (Vuxenpsykiatriska rehabmottagningen). Tomheten beror på att jag inte kommer träffa vissa av deltagarna igen 3 gånger i veckan, men samtidigt känner jag mig stolt. Stolt är jag över mig själv då jag har jobbat extremt mycket, mindre bra saker har jag jobbat med och förändrat till det bättre. Sedan finns det vissa saker som jag tar med mig och kommer fortsätta jobba med genom livet, alltid finns det saker som man kan förändra och jobba med hos sig själv. 

Äntligen har jag slutat på ABC och idag var sista grupptillfället, vilket känns otroligt och jäkligt skönt. Även idag var en sådan dag då jag hellre gjort något annat än att vara på Solhem, men jag hade lovat att komma i shorts och det löftet höll jag. Jag får trots allt vara nöjd med min insats på ABC, då det trots allt har gett mig mycket. Plus att en av ledarna skulle ha avslutningssamtal med mig, och jag kände det var viktigt att ta del i det samtalet. Nu kan jag dra en suck av lättnad och fira att jag klarade av den här sista veckan, trots att det tog emot så enormt mycket att ta mig dit och vara social. Detta firar jag genom ett kort besök på Cafe Viskan, innan det är dags att åka hem och ta helg. För på måndag börjar mitt nya liv och det innebär arbetsträning, samt lära känna nya människor och ett nytt ställe.