Det fick bli ett besök på akuten idag, då jag absolut inte hade någon som helst lust eller ork att sätta mig här igår efter jobbet.
Gäller att välja vilken dag och tider man beger sig till akuten, om man defenitiv inte måste få vård omedelbart eller väldigt snabbt.
Jag tänkte att i mitt fall så kunde jag leva med huvudvärken ytterligare ett drygt dygn, och skulle jag nu blivit sämre hemma. Ja då hade jag fått åka in till akuten, antingen med ambulans eller så hade någon av mina föräldrar fått köra in mig. Men nu blev inte det så och det får jag vara tacksam över, istället blev det att ta en sjukdag från jobbet.
Svängde förbi jobbet först i 5 minuter, då jag hade ett par saker som jag ville säga till chefen innan jag begav mig hit till akuten.

Nu sitter jag här i ett rum, med en väldigt trevlig nål i armen som ni kan se och väntar på att provsvaren ska komma tillbaka.
Visst är livet underbart?
Sjuttons gubbar, jag kan inte klaga över min situation. När det finns värre saker att vara med om, kunde varit på jobbet med en fet migrän och inget att göra. I värsta fall hade jag väl åkt på att storstäda damernas omklädningsrum, och ja, det är inte heller speciellt roligt.
Så därför tycker jag åtmunstone just nu att sitta här på akuten, är det absolut bästa som hänt mig den här veckan. Bortsett från orsaken till besöket här på akuten, men om jag ser förbi huvudvärken så har den här dagen än så länge varit helt okej.
Förutom att jag hela tiden tappar mobilen i golvet, bäst att runda av här och nu.

Den här dagen har verkligen varit en pärs och hela veckan med för den delen, om jag ska vara ärlig.
Ringde i morse till vårdcentralen då jag de senaste dagarna haft en redig huvudvärk, som inte vill ge med sig oavsett vad. 

Så jag lyckades få en läkartid 11.40 på min nya vårdcentral Cityläkarna, som tur är den väldigt nära jobbet så dettog bara någon minut fram och tillbaka. Fick träffa en väldigt trevlig läkare som gjorde några tester och frågade hur huvudvärken kändes.

Som det inte räckte med att jag tog mig till vårdcentralen för att träffa läkaren, fick jag en remiss till akuten ochläkaren tyckte jag skulle åka direkt upp till akuten. För att göra fler tester och undersökningar, men det läkaren inte vet om har denne inte ont av. Så jag bestämde mig för att ta akuten imorgon istället, mycket för att jag inte orkade för att sätta mig på akuten flera timmar nu i eftermiddag.

Kanske var det rena rama turen att jag inte åkte upp till akuten, utan istället åka raka vägen hem för i brevlådan låg det ett brev och väntade.

Hoppsan Gudrun, där var kallelsen till operationen jag nästan glömt bort att jag väntade på. Var på Kirurgmottagningen i början av året, för att kolla upp ett par små saker baktill och då bestämdes det att enda lösningen på problemet var operation.

Redan den 4/4 ska jag vara på sjukhuset och få detta avklarat, har inte riktigt förstått att detta kommer ske inom någon veckas tid. Blir intressant å få uppleva narkos och allt vad det innebär, samtidigt som jag är väldigt nervös med tanke på att jag inte vet hur ont jag kommer ha efter operationen. Men oavsett vad så är en sak säker och det är att det bara kan bli bättre, med tanke på vilket helvete jag stundtals har haft med smärtor.

Det är verkligen inte lätt att byta golv och speciellt i ett rum fullt av möbler, men nu är det på gång och som tur är sköter pappa allt det tunga. Jag får agera hantlagare och hjälpa till där det behövs, som när möbler behöver lyftas och/eller flyttas på.
Å andra sidan hade det nog inte blivit lika bra om jag det nya golvet, då jag inte riktigt har koll på alla detaljer och sådant som kan vara bra å veta.
Sedan fanns det en väldigt nyfiken herr Triniti, som till varje pris skulle vara med och även kontroller så att allting gick rätt till.
Nu är den stora delen av golvet gjort, bara 2 alkover kvar att fixa i ordning. Men det får vara till en annan helg, och när värmen kommer blir det även att tapetsera om alla väggar. Så på det stora hela kan jag vara nöjd, med tanke på att det tagit flera månader innan projektet i mitt rum drogs igång.