Det här inlägget har jag länge gått och funderat över, men det är först nu jag kan få ihop tankar, känslooch bilderna som snurrat runt i huvudet på mig.

Har ni tänkt på en sak kring det här med Covid-19 och vad det är som rappoteras kring det?
Sedan i våras 2020 har jag hört om följande:
-Restriktioner
-Äldre och deras situation
-De som kan och kommer att jobba hem ifrån
-Gymnasieelever pluggar på distans och missar studentfriandet, flakåkning

Men någonstans i all rapportering kring Covid-19 och allt som följt, har man missat en stor grupp med människor.
Nämligen de människor precis som jag, deltar i någon form av arbetsmarknadspolitiskt program eller rehabiliteras tillbaka mot arbetsmarknaden. Plus alla vi som har någon form av psykisk diagnos, vars tillvaro ställts på ända pga inställda aktiviteter osv...

Jag som arbetstränar, lider av psykiska problem och har andra sjukdomar måste iväg varje dag till arbetsplatsen, för annars förlorar jag min ersättning pga "ogiltig frånvaro." Under den här pandemiN har jag stundtals känt mig väldigt diskriminerad, jag kan inte jobba hemifrån och jag kan inte heller stanna hemma pga mina allergier som gör att jag snörvlar, hostar och mina ögon rinner. Tror inte Försäkringskassan godkänner att jag stannar hemma allt för länge av den orsaken och min läkare sjukskriver mig garanterat inte längre perioder för att jag är allergisk. 

Men vad sjuttons gubbar, jag ska inte gnälla och beklaga mig längre. Det finns de som har det både tuffare och mycket jobbigare än mig, som inte är sjuk utan bara allergisk.

Det här med restriktioner högt och lågt tjattas det om överallt, vem orkar snart bry sig om vad som gäller? Jag håller mig till vanligt bondförnuft och folkvett, och med dessa saker anser jag mig klara mig ganska bra. Jag försöker hålla mitt avstånd, tvätta händer och handsprit, hemma när jag är sjuk osv. Men helt plötsligt så kommer det allt fler restriktioner, uppmaningar från regering och sakkunniga kring detta med pandemin... Så här här om dagen fick jag nog och bestämde mig för en sak, jag fortsätter på det vis jag gjort fram tills idag och håller tummarna för att jag ska hålla mig frisk. Men jag är fortfarande av samma åsikt som för ett halvår sedan eller ännu tidigare, regeringen och övriga myndigheter har gjort för lite, för sent och inte tagit något som helst ansvar.
Regeringen gör på tok för lite och på tok för sent, skärp er och ta erat jävla ansvar!

Det finns några grupper, som mina åsikter och tankar inte har med att göra. Vilket är följande:
All sjukvårdspersonal som sliter dygnet runt, utan ledighet eller kompensation.
Samt alla de som på något sätt drabbats av Covis-19, mina tankar går till er.

Den senaste tiden har jag inte skrivit mycket alls här på bloggen, mest har det blivit bilder och några få ord.
Istället för att sitta med mobilen jämt och ständigt, så har jag haft fullt upp med att avsluta några sjalar som jag hållt på att sticka. Just nu är jag igång med den sista av nästan klara sjalar, virkar en extra kant runt hela sjalen för ge den där extra piffen eller vad jag ska kalla den.
Å andra sidan har jag haft mycket som snurrar i huvudet på mig, om hur mitt uppföljningsmöte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen den 25 mars kommer att gå.
Sedan inväntar jag mitt besök på Öron-, näsa-, halsmottagningen den 31 mars, där jag ska kolla upp mina öron och hörsel riktigt ordentligt. Så jag har en del att se fram emot de kommande veckorna, samtidigt som min hjärna jobbat för fulltryck. Har funderat och grubblat länge kring det här med Covid-19 och hur Sverige valt att hantera denna pandemi, om detta håller jag på att finslipa ett inlägg.

I stan...

Till hemma hos mig...

Ibland kan det hända både mysko och knepiga saker, mig hände det dubbelt upp igår eftermiddag.
2 mail i min inkorg från Klarna, där man medelade mig om felaktiga återbetalningar från deras sida och att jag skulle ha returnera varor till 2 butiker som jg beställer online ifrån.
Bara det att dessa 2 mail kom med en minuts mellanrum fick mig att reagera, plus att man påstod att jag skulle retunerat produkter till dessa butiker.
Vilket aldrig har inträffat som jag känner till...
Tänkte att nu är det något mysko i görningen, så kontaktade Klarnas kundservice via hemsidan och där fick jag väldigt bra hjälp. Förklarade mitt ärende och fick veta att man skulle kolla mer noga på mitt ärende, om det har skett något fel. 

Fick för en stund sedan återigen mail från Klarna men denna gång med annan information, i ämnesraden "Vänligen bortse från tidigare mejl - felaktig information."

Ta med er en sak från detta inlägg, dubbelkolla allt och ingenting. Speciellt om ni är osäker och kontakta företaget eller butiken om det uppstår funderingar.

Ibland får jag fullständiga hjärnsläpp, kan vara om precis vad som helst och hända när som helst.
Mitt senaste hjärnsläpp uppdagades i lördags, när jag skulle dela mina mediciner för kommande 2 veckor. Plockar fram dosetter och mediciner, i tron om att jag skullha tillräckligt av alla mediciner hemma. Snacka om att jag tog fel på den fronten, men som tur var det trots allt inte jordens undergång.
Mina antidepressiva tabletter skulle bara räcka tills på onsdag morgon, började fundera på bästa lösning på denna uppkommna situation. Insåg att just där och då var ingen katastrof i närheten, jag skulle ju ändå ha till onsdags eftermiddag på mig att gå till apoteket för att hämta ut denna medicin.
Funderade på att beställa medicinen via nätet, men det var för osäkert. Jag bestämde att jag går direkeft efter jobbet, så efter att jag slutade idag blev att gå till närmaste apotek.
Som tur fanns medicinen på lager, så det hela slutade trots allt bra.

Herr Triniti fyller 20 år i september och är fortfarande pigg för sin ålder, följer med precis överallt och vaktar mig väldigt noga när vi är ensamma hemma. Även vid köksbordet så har han sina åsikter om saker och ting, hjälper till med att välja i tidningar, om det är för stort utbud. 

Skulle man till råga på allt ha något ätbart, är det säkrast att katten får först. Annars blir det inget kvar till mig...

Urviden disktrasa som sjunger på sists refrängen, är precis vad jac känner mig som.
Kanske inte så konstig egentlign, för det blev en extra lång och intensiv dag för mig idag.
Det känns som att besällningarna bara väller in på nätet, vilket är superkul om jag ska vara ärlig. Men jag var inte beredd på att det kunde bli så här intensivt, som det har varit de sista dagrna ute på lagret.
Mitt upp i allt packande under förmiddgen, skulle jag plus handledaren ha uppföljningsmöte med hanläggaren från Arbetsförmedlingen.
Helt ärligt förstår jag inte alltid varför dessa uppföljningar ska ske, men idag kändes det helt okej med ett telefonmöte med handläggaren. För nu känns det som att jag på allvar är igång med arbetsträningen på Erikshjälpen, nästa punkt är telefonmöte med både Arbetsfrmedlingen och Försäkringskassan. Det mötet är planerat till 25 mars och då blir det planering framåt, förhoppningsvis blir jag kvar länge till på Erikshjälpen.

Efter lunch hann jag även med ett besök hos naprapaten, vilket gav mig chansen till paus från vardagen. 
Förutom att jag ibland känner mig som en urvriden trasa efter jobbet och det faktum att jag har mycket att lära, så är det inte bara jobb som gäller för mig. 

Har äntligen tagit mig själv i kragen och skickat en egenremiss till Öron-, näsa-, halsmottagningen på SÄS i Borås, gällande min dåliga hörsel. 

Jag har i många år haft problem med nedsatt hörsel och tinnitus, men ju äldre jag blir så har fler problem uppstått för mig med min hörsel. Och därför insåg efter att ha börjat på Erikshjälpen, att jag behöver ta tag i min hörsel snarast och det är nu fixat. Sagt och gjort, egenremissen skickade jag till mottagningen via 1177 och ionm ett par dagar fick jag ett brev hem från sjukhuset. Remissbekräftelse från Öron-, näsa-, halsmottagningen och man bad mig runga inom 14 dagar för att boka tid för första besök. 

Snacka om att det har gått undan i den här vändan med vården för mig, så kommande vardag såg jag till att ringa mottagningen och tid bokad fick jag redan den 31 mars. Blev nästan förbluffad att det skulle gå så fort att få första tid till mottagningen, nu är det på gång och vid besöket ska jag träffa en audionom som ska utföra en del olika tester.

Blir spännande det här, samtidigt som jag är lite nervös inför det här besöket för jag inte vet vad som kommer att hända senare.

Mars redan, vart försvinner dagarna och veckorna någonstans?
Det känns som att jag antingen är på jobbet eller så är jag hemma, sen är det inte mycket mer som händer i mitt liv vad jag vet. Påstår inte att jag är missnöjd på något sättmen stundtals önskar jag, att livet innehöll mer av allt och ingenting.

Hur som helst så är det bara att kämpa på och blick framåt, inte mer vi kan göra i dessa pandemi tider.
Jag har mina böcker och serier som sysselsätter mig, samt ger mig avbrott från alla tråkigheter. Plus att jag varje kväll har lite fotvård för mig själv, för att underhålla fötterna men också för att orka stå upp varje förmiddag på jobbet.