Det går nog aldrig helt att sluta förvånas över saker och ting här i världen, ändå blir jag lika förvånad över att jag förvånas varje gång det sker. Idag på eftermiddagen blev jag kontaktad av en gammal bekant, som jag trodde hade försvunnit från jordens yta. Det som förvånade mig med den här personen ifråga, var att personen fortfarande ältade vissa saker som skett för 4-5 år sedan. Så jag tänkte för mig själv, varför bryr du dig om den saken fortfarande? Speciellt när man inte visat något som helst intresse av detta under alla dessa år, men hur som helst lät jag det rinna av mig och jag bemödade mig inte ens med att svara. För uppenbarligen var det bara en sak personen ifråga var intresserad av, nämligen pengar och egentligen inte hur det var med mig.
På jobbet har jag absolut slutat förvånas över vissa personers dumhet och idioti, vad dessa än kommer med för kommentarer så undrar jag för mig själv när himlen ska ramla ner i huvudet på mig... Stundtals undrar jag om helvetet har frusit till is, när en personer säger att denne allvarligt vill skada personen som smittat den med en förkylning. personen ifråga uttrycker detta vid 2 olika tillfällen och det får mig verkligen att undra, vad sjuttons är fel på personen ifråga? Förhoppningsvis blir inte personen kvar allt för länge på jobbet, just nu kan jag bara hålla tummarna för att denne inte ens får komma i närheten av jobbet efter sitt nästa möte med Arbetsförmedlingen. Jag har självklart pratat med personalen om detta, så de är väl medvetna om vissa så kallade problem som finns. 

Nu tänker jag inte sitta och hänga läpp över detta under helgen, utan jag tar mig en skön helg och försöker samla kraft så jag orkar med att jobba nästa vecka. 

Just nu vet jag inte vad internet håller på med här hemma, det är hur segt som helst att surfa på Ipaden.
Som tur är har jag en mobil att använda, och det är ju ändå med den jag fotar sådant jag vill dela med mig av. I tisdags var jag i full gång med att packa kläder och greja, när jag helt plötsligt försöker snitta upp min tumme med en mattkniv. Fråga inte hur jag lyckades med detta, för jag lyckas med det mesta som många gånger är nästan omöjligt att lyckas med...
Får vara glad över att snittet inte var allt för djupt och att plåster i ett par dagar, har fått tummen att börja läka ihop fint. Krävs mig får många saker, uppenbarligen även för att snitta upp en tumme.

Jag känner mig som en urvriden trasa pga förkylningen och febern, fast samtidigt ska jag vara glad över att det har börjat bli bättre jämfört med förra veckan. Så det är synd att klaga och kanske är det inte så smart att jobba, men å andra sidan skulle jag bli knäpp av att bara gå hemma utan allt för mycket att göra. Skulle ha besökt blodcentralen idag för att lämna blod, men igår kom jag på i sista stund att det inte vore någon bra ide. Så det blev att ringa och lämna återbud, får inte heller lämna blod när jag är förkyld. I och med att jag ställde in dagens enda aktivitet, blev jag plötsligt väldigt ledig och det är inte helt fel. Blev att sova ut ordentligt och en välbehövlig sovmorgon, vilket var ordentligt skönt.
Även på jobbet är det många som går och är småförkylda, plus att det är åtminstone 2 som är hemma pga förkylning. För tillfället är det väldigt lite folk på jobbet och det finns hur mycket som helst att göra, men vi som är på jobbet kämpar på med att packa kläder och sådant som behöver göras. Kan bara konstatera att det trots mycket bortfall bland styrkorna på jobbet, blir det en hel del gjort.