Det var ett tag sedan jag mådde riktigt dåligt och trodde världens undergång var nära, men helt plötsligt bara small det till. Började igår eftermiddag efter mötet, men botten nådde jag imorse.
Jag kan inte förklara hur det kändes eller ens vilka tankar jag hade, men jag kom fram till att både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen försöker skynda på min rehabilitering.
Då och då "satsar vi" på att jag ska ha kommit upp i 50 %, vilket är 20 timmar i veckan. När det är fixat ska det kollas på ny arbetsplats för mig att fortsätta arbetsträna på, men de glömde en viktig sak. Ingen tog i beräkningen att jag kanske inte klarar av att genomföra dessa förändringat, så som det sas på mötet.
Det kändes som att man tyckte att allt var klappat och klart, men glömde att jag kanske skulle må jävligt dåligt efter mötet. Imorse nådde jag botten ordagrant, hade ingen som helst lust att fortsätta leva eller ens försöka kämpa vidare med arbetsträningen.
Jag funderade allvarligt på att på något sätt skada mig själv, avbryta arbetsträningen och massa andra idiotiska saker.

Trots allt så kom jag fram till att se vad som händer och sker, om jag mailar handläggaren på Arbetsförmedlingen och ställer frågorna som jag aldrig fick svar på.
Frågan om jag inte skulle uppnå målet med att komma upp i 20 timmars arbetsvecka, hur ska jag kunna och orka fortsätta kämpa när min framtid på Compass är så osäker.
En sak är säker och det är att jag framöver tänker ta det väldigt lugnt, när jag är på arbetsträningen och jag tänker inte vara allt för medgörlig. Tänker vara jäkligt omöjlig och vara tvär, för nu har saker coch ting gått på tok för långt.

Beslutsfattarna skiter i människorna som mig och våra problem, jag är uppenbarligen inte viktig i genomförandet av målen och planerna som bestämdes igår på mötet. Nu när jag haft chansen att smälta allt som sas och bestämses, så undrar jag hur i helvete man tror att jag ska klara av att bara så där gå från 12 till 20 timmars arbetsvecka. Någon har ingen verklighetsförankring och ingen insikt i hur det är att leva med ångest, panik och depressionsproblem. Men när det nu kommer till mig, så tänker jag inte bli överkörd av ett gäng idioter som inte har någon koll eller känsla för verkligheten.

Blir intressant att se hur den här matchem kommer att gå, då sista ordet inte är sagt och det är långt till halvtids vilan. Har en del funderingar och tankar som går att göra verklighet av...