Nu börjar jag sagta men säkert börja varva ner igen och ha lite tro på att världen, kanske kan bmi lite bättre. Den kan åtminstone bli bättre för min del både med jobb och allt annat.
Igår kom det första av tre paket med grejer som jag beställt, garnet Winter Glow känns underbart mellan fingrarna.
Så nu varvar jag min lediga tid mellan att läsa massa böcket och att sticka.

Vid 10 bestämde jag mig för att sätta ner foten mot min handledare, som dyrt och heligt lovat att "lösa situationen på bästa sätt."
Jag vet inte vad eller hur handledaren gjorde detta, men det gav ingen effekt och jag får fortsatt lida för dåligt ledarskap. Foten i marken och jag berättade att jag går hem, pga problemen som jag tagit upp med denne.
Skit i vad konsekvenserna blit för mig, jag har rätt att atälla krav och orkar jag inte mer är det bättre att jag beger mig hemåt. Var åtminstone ärlig med orsaken till att jag gick hem och på väg hem mailade jag återigen arbetsförmedlingen.
Senare ringde handläggaren upp och vi diskuterade problematiken, som uppstått. Äntligen någon lyssnade och försökte komma med förslag som kunde hjälpa mig, men vad gör det i verkligheten?
Skulle ringa arbetsplatsen och prata med min handledare, kanske med lite tur så kan allt detta få människan att förstå allvaret i situationen. Men kanske är det att hoppas på för mycket, skulle en förändring ske blir det att måla ett kors i taket.