Den 16 mars är min sista dag på Compass, detta fick jag reda på i tisdags. Idag fick jag veta att det inte finns någon som helst chans för mig att få vara kvar där heller. Utan från och med 17 mars är det nymarbetsplats som gäller, skulle det inte finnas plats åt mig just då så blir det att gå hemma tills plats dyker upp. 
Detta har någon smart jävel till beslutsfattare tagit, en person som inte vet hur det är att leva med psykiska problem eller att få ett chockbesked när man äntligen börjar känna sig som en normal person....

Jag är jävligt besviken på Sverige som land, de så kallade politikerna och övriga beslutsfattarna, men mest besviken är jag på Arbetsförmedlingen. För helt plötsligt så vill inte Arbetsförmedlingen, hjälpa och stötta mig i min rehabilitering och väg tillbaka mot arbetslivet. Utan de lämnar bara besked om att så här är det och det finns inget handläggaren kan göra, undrar i vilken värld de lever i. 

Ska det gå då långt att jag hotar att ta mitt liv, för att ansvariga personer ska fatta vad de håller på med? Kanske skulle skriva ett brev till högsta chefen för Arbetsförmedlingen och brev till ansvarig minister för dessa frågor.