Vid 10 bestämde jag mig för att sätta ner foten mot min handledare, som dyrt och heligt lovat att "lösa situationen på bästa sätt."
Jag vet inte vad eller hur handledaren gjorde detta, men det gav ingen effekt och jag får fortsatt lida för dåligt ledarskap. Foten i marken och jag berättade att jag går hem, pga problemen som jag tagit upp med denne.
Skit i vad konsekvenserna blit för mig, jag har rätt att atälla krav och orkar jag inte mer är det bättre att jag beger mig hemåt. Var åtminstone ärlig med orsaken till att jag gick hem och på väg hem mailade jag återigen arbetsförmedlingen.
Senare ringde handläggaren upp och vi diskuterade problematiken, som uppstått. Äntligen någon lyssnade och försökte komma med förslag som kunde hjälpa mig, men vad gör det i verkligheten?
Skulle ringa arbetsplatsen och prata med min handledare, kanske med lite tur så kan allt detta få människan att förstå allvaret i situationen. Men kanske är det att hoppas på för mycket, skulle en förändring ske blir det att måla ett kors i taket.

Efter en lång tids sjukskrivning och återhämtning, så har jag nu arbetstränat i drygt 3 månader.
Redan är jag igång med att kämpa för min arbetamiljö, för att handledarna/arbetsledarna på arbetsplatsen inte kan sköta sina jobb. 
Så trött på att dessa idioter bara försöker släta över allting, det är som att arbetsledarna gör allt för att slippa ta tag i situationer som denna. Jag tog upp saken i höstas med min handledare, men det verkade inte ske något. Så förra veckan kontaktade jag arbetsförmedlingen, för att få hjälp och råd. Förmedlingen ringde arbetsplatsen, där man lovade att göra saker till det bättre och inte ens det verkade få arbetsledarna att göra något åt saken.
Så igår under förmiddagen gick jag nog av att behöva må dåligt, över att någon i närheten luktade ruttnade svett.

Jag klampar in på personalens kontor och frågar om man har pratat med vederbörande, om problemet... I vanlig ordning fick jag inget ordentligt svar, uppenbarligen vet inte ens arbetsledarna/handledarna hur att ta tag i sådana här situationer. 
Det enda att göra nu är att vänta och se vad som händer, i värsta fall får jag väl ta upp saken på ett måndagsmöte. Då är alla rum samlade och vi får lite info om arbeten som kommer in och om arbetstider ändras av någon anledning. Där har jag chansen att ta upp frågan och höra vad som sägs då.

Vart tog tiden vägen? Det känns som att min hjärna har stängt av och inte kan hantera, det här med att dagarna bara passerar.
Kollar ibkalendern och inser att det är trottondedag jul och det får mig att fundera, var tog julafton vägen?
Får väl vara glad över det lilla, jag har åtminstone inte haft allt för långtråkigt. Bortsett från någon enstaka dag möjligtvis, men sådant får man tåla för att kunna uppskatta de bättre dagarna.

Nu gäller det att ruska liv i huvudet och kroppen, för att ta tag i mitt liv.
Imorgon blir det att ringa psyk, för att boka in ett besök där och kolla upp när min nuvarande sjukskrivning tar slut. Och vid besöket har jag mycket att ta upp, allt mellan himmel och jord. Skönt att trots allt ha en person inom psykiatrin att ringa, när det mellan varven som nu att ringa för att hjälp och råd. 

Var i lördags i Knalleland och kollade efter en ny kudde, då min gamla gett upp efter en tids strejkande. Då jag i många herrans år sovit med en Tempurkudde, liknande den på bilden så är det inte bara för mig att köpa en ny kudde. Utan jag behöver köpa en liknande kudde.

Verkligen inte det lättaste att hitta en ny, ergonomisk kudde som inte kostar en förmögenhet. Verkligen inte det lättaste kan jag erkänna, men tur så finns det Google man kan använda sig, sedan är det bara ge sig av till stan och shoppa loss när väl bestämt sig för vilken affär man ska besöka. 

Väntar på flertalet packet, då jag shoppat loss ordentligt på nätet. Det är garn i mängder, återigen och ytterligare några böcker. Får hoppas på att alla paket snart kommer hem i brevlådan, så jag kan forsätta läsa spännande böcker 
Någon kanske funderar på hur jag har råd med allt detta, svaret är enkelt. Jag är van att leva kanske på 300 kronor i ett par veckor, efter att alla räkningar och övriga utgifter m.m är betalda. Sedan är det bara att kolla på om det rea på olika ställen, för det mesta handlar jag garn när olika sajter har utförsäljning, black weekend eller mellandagsrea.

Det finns både bra och såliga chefer/arbetsledare, där jag nu arbetstränar har jag båda sorterna. Och av tidigare erfarenheter så vet jag vikten av att en chef/arbetsledare ska kunna kommunicera och hantera olika situationer.
På min nuvarande arbetsplats där jag arbetstränar, är det väldigt olika med den saken.
Arbetsledaren lovar en guld och gröna skogar, men när det väl gäller något som är viktigt då är det plötsligt inte längre så värst viktigt. För några veckor sedam pratade jg med arbetsledaren om att det var ohållbar situation i arbetsrummet jag sitter i, pga att en kollega inte förstår vikten av att sköta sin personliga hygien.
Det lovades att man skulle prata med vederbörande om saken, senast som veckan efter. Och nu x antal veckor senare, så har ingem förbättring skett och orsaken är okänd.
Har det utlovade samtaler skett? Har vederbörande fattat att skötta hygienen bättre?
Vad ska jag ta mig till? Just nu verkar det som att mitt liv endast kretsar kring detta jävla problem, saken är att det finns me mig hela tiden. Oavsett hur jag än försöker att inte tänka på jobbet, när jag är ledig.